IKT- vän eller fiende?

Efter ett långt uppehåll, är jag nu tillbaka vid bloggtangenterna och jag måste erkänna att jag befinner mig lite i "kris". Jag är en stark förespråkare för att man ska använda IKT i undervisningen och jag anser att det inte är ett val utan ett måste! Dessutom anser jag att det är ett verktyg som kan hjälpa mig att bättre nå ut till vissa (om än inte alla) elevgrupper. Rektorer går dessutom ut och uppmanar sina lärargrupper att använda sig av sk "blended learning" en term som Stefan Hrastinski tar upp i sin bok Nätbaserad inlärning. Så långt är allt frid och fröjd, men nu börjar jag märka att rektorerna med "blended learning" menar fler elever och mer tid mot elev och att man tydligen magiskt ska trolla fram material utan att få ordentligt med planerings- eller omställningstid. Helt plötsligt känner jag att "måste" blir som en kvarnsten runt halsen och jag märker att jag klättrar upp på grenen där de andra olyckskorparna sitter sitter och kraxar. Det är en plats, där jag som IKT-förespråkare aldrig trodde att jag skulle hitta mig själv.

KTH IRL OMG

Sitter just nu på kursträffen på KTH och har fått lyssna på flera intressanta föreläsningar. Ser fram mot att få lyssna på Ambjörn Naeves framtidsvisioner efter kaffet! Är du inte här så missar du något! Imorgon fortsätter fortbildningsfesten med Framtidens lärande - hoppas vi ses där!!

Lärarutbildningens ansvar för IKT

För tillfället läser jag en pedagogisk kurs på samma universitet där jag tog min lärarexamen för över 10 år sedan. Då hade vi ungefär 3 timmar lektion om hur man kan använda datorn i undervisningen. Idag 2011 står en av föreläsarna som jag hade på lärarutbildningen, och ondgör sig över internetanvändandet ("Det finns en cybermaffia som hela tiden ska tjata om hur viktigt nätet är...") och som gör powerpoint för att han måste vara "modern" - en person som utbildar både blivande lärare och rektorer.

För att vi ska kunna använda oss av digitala hjälpmedel i skolan på ett bra sätt, så måste det vara en obligatorisk del i dagens lärarutbildning så att det inte är något främmande när de nya lärarna kommer ut på sin arbetsplats. Ska inte universiteten ligga i framkant när det gäller den pedagogiska utvecklingen? IKT är inte universums lösning, men det är inte ett fenomen som man kan tillåta sig att ignorera!

Att använda lärplattform

Sedan några år tillbaka har vi på min skola använt oss av lärplattformen Fronter. Vi på vuxenutbildningen såg ett stort behov att hålla kontakt på ett bättre sätt med våra studerande eftersom vi har så flexibla studieformer att vi ibland inte ens träffar våra studerande. Något år senare bestämdes det att även gymnasieskolorna skulle ha en lärplattform, och att vi då skulle ha Fronter var inget självklart val, eftersom gymnasieskolorna hade andra behov än vad vuxenutbildningen hade. Vi på vux vill dock ha kvar samma lärplattform för att slippa lära nytt och det slutade med att vi behöll vår lärplattform.

Vad är då fördelarna med en lärplattform? Här är några punkter:

- lätt att administrera sina kurser
- lätt att sprida information om tex läraren är sjuk
- elever som är frånvarande kan lätt gå in och hämta läxan och andra utdelade stenciler
- man får bra överblick över elevernas prestationer
- man behöver aldrig ställa in aktiviteter - utan kan istället förlägga dem till lärplattformen via t ex diskussionsforum
- lärplattformen kan användas för att fördjupa och repetera det man gått igenom

Ja, det finns många fördelar. Om man ska ta upp en nackdel så är det väl att man istället för att fysiskt möta sina elever, ägnar den mesta tiden till att arbeta med lärplattformen. Men å andra sidan - om det kan leda till att fler personer kan studera, så tycker jag att den lilla nackdelen lätt hamnar i skymundan.

Aha-upplevelser i det bekanta

Jag har använt datorn som hjälpmedel i många år och har ansett att jag har goda kunskaper och att jag kan använda vanliga ordbehandlingsprogram utan problem - det har nästan blivit lite slentrian i användandet - det sitter i ryggmärgen - ungefär som att köra! Inte tänker jag på hur jag gör när jag växlar bilen, precis som jag inte tänker på hur jag gör en PowerPoint.

Under hösten har jag dock läst en kurs via lärarlyftet i IKT och specialpedagogik och där var en uppgift att skapa ett lärobjekt med hjälp av PP. Ingen utmaning tänkte jag lite blazé men efter att ha sett inspirationsfilmen gjord av min lärare Matthias hamnade jag som i ett rus - wow kan man göra det med PP?! Jag satt i flera dagar och klurade på vad jag skulle göra - datorn fick följa med på arbetsplatsmötena och jag var nästan manisk. Tänk, jag hade använt det här programmet i så många år, men hade ingen aning om vilka fantastiska möjligheter som fanns.

Min slutsats av den här erfarenheten är att man oftare borde gräva där man står - återupptäck och återerövra gamla, och bortglömda kunskaper - eller för att använda ett  gammalt ordspråk: man behöver inte gå över ån efter vatten!

Creative Commons - "Digital offentlighetsprincip"

Jag måste erkänna att det är med nöje som jag tar del av Mathias Klangs (http://sv.wikipedia.org/wiki/Mathias_Klang)  tankar kring Creative Commons. Det finns något sympatiskt över hela idén när det gäller att få använda och förädla något som en annan person har skapat. Vilken inspirationskälla och det tar ju också bort all prestige och tävlingslystnad för man vill ju få fram bra material.

Om ni är som jag, en novis i Creative Commons teckenvärld kan jag rekommendera ett besök på Wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Creative_commons

Småtjuvar är vi allihopa, allihopa, allihopa....

Hur många inom skolans värld kan ärligt säga att de aldrig har brutit mot upphopvsrätten? Efter att ha läst på skolverkets hemsida känner jag mig lite smått svettig inför alla "å ena sidan...å andra sidan" regler som står där. Även om man försöker följa reglerna och se till att använda godkänt material, så finns det så himla många bestämmelser som man inte har en aning om, så mitt råd är - ta aldrig något för givet!! Jag inser också hur svårt det måste vara i grundskolan i dagens materialistiska samhälle att inte bryta mot någon lag eller regel - barnen vill ju använda sig av sina barnprogramsinfluenser även i skolan och att då som lärare säga nej till lilla Åke eller Tindra eftersom det bryter mot upphovsrättslagen kan nog vara tufft. Jag inser också att jag har ett grannlaga jobb att gå igenom mitt egenproducerade material för att kontrollera så att jag inte bryter mot några lagar när jag lägger ut materialet på skolans lärplattform.

Att man inte får visa spelfilmer i klassrummet, om de inte kommer från t ex en AV-central, är nog något som de flesta pedagoger känner till, men att det är tveksamt om man får bädda in youtube-filmer på den egna lärplattformen är nog inte lika allmänt känt. Dilemmat här, som jag ser det, är att vi ska arbeta med digitala lärresurser - det är det ingen som ifrågasätter. Men om man ska behöva be om tillstånd hos upphopvsmannen hela tiden, så man inte bryter mot lagen, så kan det leda till att man faktiskt struntar i att använda materialet och då missar man många nyanser som hade kunnat berika undervisningen.