Jag har använt datorn som hjälpmedel i många år och har ansett att jag har goda kunskaper och att jag kan använda vanliga ordbehandlingsprogram utan problem - det har nästan blivit lite slentrian i användandet - det sitter i ryggmärgen - ungefär som att köra! Inte tänker jag på hur jag gör när jag växlar bilen, precis som jag inte tänker på hur jag gör en PowerPoint.
Under hösten har jag dock läst en kurs via lärarlyftet i IKT och specialpedagogik och där var en uppgift att skapa ett lärobjekt med hjälp av PP. Ingen utmaning tänkte jag lite blazé men efter att ha sett inspirationsfilmen gjord av min lärare Matthias hamnade jag som i ett rus - wow kan man göra det med PP?! Jag satt i flera dagar och klurade på vad jag skulle göra - datorn fick följa med på arbetsplatsmötena och jag var nästan manisk. Tänk, jag hade använt det här programmet i så många år, men hade ingen aning om vilka fantastiska möjligheter som fanns.
Min slutsats av den här erfarenheten är att man oftare borde gräva där man står - återupptäck och återerövra gamla, och bortglömda kunskaper - eller för att använda ett gammalt ordspråk: man behöver inte gå över ån efter vatten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar