Intressant blogg om IT och utbildning

Ta gärna en titt på bloggen "IT och utbildning" där det finns en hel del intressant att läsa!

http://www.itochutbildning.se/

Att blogga eller inte blogga...igen!

Fick höra från några tonåringar häromdagen att bloggen som verktyg är passé och ändå sitter jag här och skriver med en dåres envishet. Samtidigt står jag i klassrummet och undervisar mina studerande om källkritik och att de ska vara medvetna om att bloggar inte alltid är så pålitliga som källor medan man ofta kan lita på institutioners sidor. Osökt kommer jag in på ständige sekreterare Peter Englunds blogg på Svenska Akademien där han offentligt hängde ut Björn Ranelid och hans författarskap. Där har vi en pålitlig institution, en offentlig person (Englund) som skriver en väldigt bitsk kommentar om en författarkollega. Kanske inte riktigt rätt forum - och sedan kan man ju tycka vad man vill om Ranelids författarskap.

För er som "vågar" er in på Englunds blogg så har ni länken här:
http://akademiblogg.wordpress.com/

Här är också en länk till en av de många artiklar som publicerats i relation till händelsen:
http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6575550

Äntligen bokmässa!

I morgon öppnar årets höjdpunkt officiellt - bokmässan! På fredag ska jag dit och botanisera i allt intressant! Årets tema är Afrika - jättespännande. Till min stora glädje kommer en hel del saker handla om sociala medier också. Tyvärr tillät inte min skolas ekonomi mig att få lyssna på onsdagens föreläsning om Google och framtiden, men det finns andra godsaker för den uppmärksamma!

En sak som jag absolut inte ska missa är min goda vän Lise-Lotte Olaisen och hennes kollega Cinna Svenssons föredrag, med titeln: "Lyckat samarbete mellan skola och bibliotek" kl 11.30 (fredag) i E-hallen! Läs lite mer om föredraget här: http://www.bok-bibliotek.se/sv/program/Program2010/Lyckat-samarbete-mellan-skola-och-bibliotek-/

Glöm inte heller att följa "skolspåret" ( http://www.bok-bibliotek.se/nyheter/For-dig-som-ar-larare---folj-Skolsparet/ ) som bland annat tar upp frågan om nätmobbing.

När det gäller sociala medier vill jag också rekommendera Mattias Boströms blogg. Han håller på och skriver en grundläggande bok om sociala medier och lägger ut en del av kapitlen på sin blogg för att få respons. Passa på att gå in och tyck till! Du hittar bloggen på: http://www.mattiasbostrom.se/

Nu ska jag in i mässplaneraren och lägga upp en "angripsplan" för fredagen! Hoppas att ni också tillhör de lyckliga personer som kommer befinna sig i bokmässevimlet!

Sociala medier

Tiden går fort när man har roligt! Nu håller vi på att planera för vår skolas intåg på blogg, FB och Youtube. Precis när vi satt och undrade hur vi skulle hinna med allting damp "frälsningen" ner i vårt knä - två APU-elever, med inriktning rörlig bild, från sista året på medieprogrammet . Vilken tur vi har! I mitten av oktober kommer vi köra igång våra sociala medier, för då lägger man också ut Skövde kommuns nya hemsida. Jag ser verkligen fram mot att få jobba i redaktionen och få presentera vår verksamhet - det blir förhoppningsvis en spännande, lärorik men också arbetssam period och då blir det snarare en risk att tiden går fort när man har roligt - hur ska man hinna med allt skoj man vill göra?!

Att blogga eller inte blogga? Det är frågan!

Satt och funderade lite över bloggen som fenomen, när jag var ute och körde häromdagen. Det verkar som om alla har en blogg idag och man kan ju undra över varför detta fenomen har växt så. Första gången jag kom i kontakt med en blogg var för många år sedan när en kompis var ute och reste och hade en resedagbok, där familj och vänner kunde följa hennes äventyr. Idag finns det alltifrån mer instruktiva bloggar/ämnesbloggar till nästan plågsamt personliga bloggar - där den privata dagboken, som förut lågt gömd under sängen, numera finns online för alla att frossa i.

Jag läste några inlägg i diskussionsforumet på kursen jag läser, där några (äldre, som jag tolkade det) personer ondgjorde sig över Facebook och sa att de inte förstod sig på detta fenomen - för vem tusan vill läsa om att jag har ätit yoghurt till frukost, dundrade en herre fram. Lite skamset klickade jag bort inlägget och tänkte på alla gånger jag skrivit vilken middag jag planerar att äta och om jag har varit ledsen eller glad. Är det en åldersfråga? Varför har jag ett behov av att skriva dessa detaljer? Är det för att jag vet att jag direkt får uppmuntrande kommentarer från diverse vänner och att detta får mig att må bättre. Har Facebook och liknande communities blivit nutidens psykoterapi? Eller är det så att det finns så många yngre idag som inte får tillräckligt med bekräftelse i sitt vardagsliv, så att de måste skrika ut personliga detaljer i cyberrymden? Se mig!

Själv skrev jag min första blogg så sent som förra året, och det var en reseblogg som beskrev en resa runt i Sverige. Men för mig är det skillnad mellan att skriva i en blogg och på Facebook. På Facebook finns det en begränsad skara som kan läsa mina inlägg - därför är jag mycket mer personlig där, jämfört med vad jag är i min blogg. Visst - jag för fram mina personliga åsikter i bloggen, men där handlar det mer om att kåsera kring ett fenomen - inte vad jag ska göra i helgen etc. Frågan om vad man får skriva i en blogg eller på Facebook (som jag tog upp i mitt första blogginlägg) är ju också en otroligt viktig sak. Var den moraliska gränsen går, för vad man skriver online kan variera från person till person - var går din gräns?

Bloggen, eller något liknande fenomen, är här för att stanna i alla fall! Det är här vi kan diskutera våra existentialistiska frågor - ropa ut i tomheten - och förhoppningsvis få ett "svar" tillbaka. Frågan är när vårt "onlineliv" helt kommer definiera oss och vår existens? Kommer vi "förvanska" Descartes kända filosofiska sats "Cogito, ergo sum" till att det istället kommer att heta: Jag bloggar, alltså finns jag!

Jakten på bloggen

Jag ligger redan efter i min studieplanering. Inget nytt där med andra ord. Stapeln över avklarade moment lyser ilsket röd. Jag kämpar mot lusten att göra övningarna snabbt snarare än noggrant och sneglar längtansfullt på att få sätta tänderna i Web 2.0. Men det sägs att man måste lära sig gå innan man kan springa - eller måste man det? Det vete katten om det inte är möjligt att göra både och i dagens multi-tasksamhälle.

Ilskna röda staplar är dock inget roligt så jag imiterar ett känt fjäderfä och sticker ner huvudet i en annan sida på internet istället; Facebook. Där har en av mina vänner lägligt nog utlyst en tävling. Hon har i hemlighet bloggat under ett antal månader och nu tävlar vi, hennes vänner, om att hitta hennes hemliga blogg. Jag har finkammat nätet efter bloggar som kan täcka in hennes intressen: handarbete, akvarellmåleri, Agatha Christie etc och letat efter diverse alternativa namn som Busan och lisola. Jag har fortfarande inte hittat hennes blogg, men jag har hittat så många andra intressanta bloggar på min jakt - det finns ju bloggar om i stort sett allt.

Vad har det här att göra med en kurs på KTH och mina reflektioner över det jag läser och lär mig kan man undra? Jo, i min jakt stötte jag på en blogg för folkhögskolebiblioteken i Sverige och där stötte jag på ett inlägg ang. Web 2.0 - ett inlägg som både skrämde och lockade. Det hade rubriken "Web 2.0 - aldrig tar det slut, aldrig hinner jag ifatt" och var skrivet av Bodil Alvarsdotter. Hon avslutade sitt blogginlägg med;

"Om man förut tyckte att det fanns mycket därute som man inte hade koll på, så är det ingenting efter att ha tagit en titt på den här samlingen. Jag drabbas av "nä-nu-skiter-jag-i-att-försöka-ha-koll-på-Internetvärlden-och-flyttar-ut-i-en-ickeuppkopplad-koja-i-skogen"-uppgivenhet. (Ska bara kolla min Netvibes, Facebook, Deli.ci.ous, Twitter och blogg först!)"

Jag blev så himla glad när jag läste det eftersom jag kände igen mig själv så väl i det, men också lite deprimerad. Om en bibliotekarie, som ändå är en informationsspecialist kände så här hur ska då inte alla andra ute i olika verksamheter känna?! Är det kanske dags att ta fram sin strutsmentalitet eller ska man helt enkelt inse att det bara är att kämpa på trots att "aldrig tar det slut, aldrig hinner jag ifatt"?

Ta gärna en titt på folkhögskolebibliotekens blogg ni också - det fanns många godbitar och intressanta artiklar där: http://folkhogskolebiblioteket.blogspot.com/

Vad får man skriva på en blogg?

En fråga som jag har funderat över på den senaste tiden, framförallt nu när jag börjat läsa kursen ang. IKT där man visar på fördelen med att använda sig av olika digitala verktyg och communities, är när är man privat och när är man officiell yrkesutövare?Jag såg ett mycket intressant avsnitt av "Lex Alonso" tror jag det hette, där en chef på Migrationsverket hade en blogg om en politisk världskonflikt, som han ansåg vara av intresse. Han förlorade sitt arbete på grund av detta. Han menade att han hade denna blogg som ett privatintresse, arbetsgivaren menade att han inte kunde sköta sitt arbete opartiskt. Det hela slutade i domstol och mannen fick tillbaka sin position.Detta fick mig att fundera över det faktum att jag är med i Facebook, som privatperson, men där jag även råkar vara "vän" med en del kollegor och fd kollegor (men absolut inga elever). Vad kan jag skriva där, utan att min arbetsgivare kan lägga sig i vad jag gör på min fritid? Betyder denna offentlighet att man helt plötsligt är livegen? Jag tycker att det här är en mycket intressant och viktig fråga, nu när vi ska vara online så mycket mer!