...även om det kan verka annorlunda på min blogg. Betygsättningstider har verkligen en tendens att få en att glömma allt annat...och jag känner hur jag söker i mitt minne IKT? IKT?! Vad var det nu för något igen?!
På min skola ska vi börja diskutera huruvida vår verksamhet ska "synas" och delta i sociala medier. En kollega grymtade fram: sociala medier och sociala medier vi hinner ju knappt uppdatera vårt kursrum på Fronter, hur ska vi kunna ta ställning till sociala medier? Roligt att se är dock att vår "skriv- och lästräff" (SoL) har tagit en ledande roll i utvecklingen och kommit ut i de studerandes värld på Facebook. Smart drag eftersom de flesta av deras studerande har Facebook-konton, men sällan eller aldrig loggar in på vår lärplattform. Jag ska med spänning följa deras arbete och har till och med förärats med administörsbehörighet i SoL:s FB-grupp.
Nä, nu kanske jag ska försöka verka lite seriös, även om det är svårt när trötthet, och betygsgalenskap ligger på lur. Nästa vecka, kommer de flesta betygen vara satta, då lovar jag att vara här oftare och dessutom försöka återta en del professionalitet och diskutera "seriösa" IKT-frågor - vid det laget har jag väl förhoppningsvis hunnit kolla på Wikipedia för att påminna mig om vad det där med IKT egentligen handlade om!
tisdag 15 juni 2010
tisdag 1 juni 2010
Räknas goda intentioner...?
Har precis läst mitt förra inlägg och inser att jag fortfarande - över en vecka senare - inte har tagit itu med mina studier och det svarta skammonstret knackar mig uppfodrande på axeln. Jag har alltså inget vettigt att skriva och kan inte rapportera om hur jag har upptäckt någon ny fantastisk plattform, eller löst den pedagogiska gåtan hur vi kan nå ut till datorovana vuxenstuderande.
Däremot har jag läst fördjupningsarbeten och sorgligt nog upptäckt att plagiatkontrollen på vår lärplattform tyvärr fungerar ypperligt. Jag säger tyvärr, för det är alltid lika sorgligt när en studerande känner att de måste plagiera för att klara av uppgifterna. På vår skola har man en policy att den studerande blir avstängd från kursen den läser, eftersom den studerande, genom att fuska, inte visar tillräckliga framsteg. Jag tycker det är lite hårt och vill hellre resonera, diskutera och ge en andra chans - eller curlar jag för mina studerande? Hindrar jag dem från att lära sig att ta konsekvenserna för sitt handlande genom min mjukare linje? En av mina kollegor blev i alla fall mycket upprörd när jag sa att jag inte kastade ut mina studerande med huvudet före. Regler är regler!
En annan diskussion vi nyligen haft är om de studerande får använda sina mobiler med mp3-spelare under provtid. Självklart tyckte jag, eftersom vi pratar så mycket om lärstilar och att vissa gärna har på musik eftersom de koncentrerar sig bättre då. Absolut inte, tyckte mina kollegor som jag diskuterade med. Hur mycket fusk skulle det då inte kunna bli när dagens mobiler är små minidatorer, menade de. En av mina kollegor gick till och med så långt att hon antydde att "Hur vet vi att det är musik de lyssnar på?" Nä tjosan, hur många studerande tar med sig mp3-versionen av kursboken in på provet? Och skulle någon stackars själ göra det då tycker jag att det är straff nog att behöva lyssna igenom boken för att klara provet. Och vad är det som säger att de inte skulle lära sig något av det? Den här diskussionen gjorde i alla fall att jag bestämde mig för att undvika salsprov och att om jag skulle ha det så ska de få använda sig av sin kurslitteratur - G-provens tid är alltså över för min del! Eller är jag för idealistisk? Eller helt enkelt galen? För mig handlar det i grunden om vilken kunskaps- och människosyn man har!
Det här blev ett långt, inlägg så jag får avsluta lite mer positivt. Var på studiebesök i Kungälv idag, där jag och mina två kollegor Irma och Anneli blev väl mottagna av IT-pedagogerna där. Vi åkte dit för att titta på hur de arbetade med programmet Creaza men samtalet kom att handla om alltifrån krånglig support till videokameror. Saligt lyssnade vi också på att de i kommunen var cirka 5 It-pedagoger, som mer eller mindre jobbade heltid med att stimulera och stötta alltifrån förskola till vuxenutbildning förutom It-inspiratörerna på enheterna. Jag kände mig som en sexåring efter besöket: Vill ha!
Nu ska jag avsluta mitt inlägg för idag. Det svarta skammonstret sitter fortfarande på axeln, men jag har i alla fall fått lite tid att fundera över min dagliga tillvaro, även om det inte direkt har rört mina studier, eller någon aha-upplevelse. Ibland måste man faktiskt bara sätta sig ner och konstatera och strukturera det man redan vet och kan.
Däremot har jag läst fördjupningsarbeten och sorgligt nog upptäckt att plagiatkontrollen på vår lärplattform tyvärr fungerar ypperligt. Jag säger tyvärr, för det är alltid lika sorgligt när en studerande känner att de måste plagiera för att klara av uppgifterna. På vår skola har man en policy att den studerande blir avstängd från kursen den läser, eftersom den studerande, genom att fuska, inte visar tillräckliga framsteg. Jag tycker det är lite hårt och vill hellre resonera, diskutera och ge en andra chans - eller curlar jag för mina studerande? Hindrar jag dem från att lära sig att ta konsekvenserna för sitt handlande genom min mjukare linje? En av mina kollegor blev i alla fall mycket upprörd när jag sa att jag inte kastade ut mina studerande med huvudet före. Regler är regler!
En annan diskussion vi nyligen haft är om de studerande får använda sina mobiler med mp3-spelare under provtid. Självklart tyckte jag, eftersom vi pratar så mycket om lärstilar och att vissa gärna har på musik eftersom de koncentrerar sig bättre då. Absolut inte, tyckte mina kollegor som jag diskuterade med. Hur mycket fusk skulle det då inte kunna bli när dagens mobiler är små minidatorer, menade de. En av mina kollegor gick till och med så långt att hon antydde att "Hur vet vi att det är musik de lyssnar på?" Nä tjosan, hur många studerande tar med sig mp3-versionen av kursboken in på provet? Och skulle någon stackars själ göra det då tycker jag att det är straff nog att behöva lyssna igenom boken för att klara provet. Och vad är det som säger att de inte skulle lära sig något av det? Den här diskussionen gjorde i alla fall att jag bestämde mig för att undvika salsprov och att om jag skulle ha det så ska de få använda sig av sin kurslitteratur - G-provens tid är alltså över för min del! Eller är jag för idealistisk? Eller helt enkelt galen? För mig handlar det i grunden om vilken kunskaps- och människosyn man har!
Det här blev ett långt, inlägg så jag får avsluta lite mer positivt. Var på studiebesök i Kungälv idag, där jag och mina två kollegor Irma och Anneli blev väl mottagna av IT-pedagogerna där. Vi åkte dit för att titta på hur de arbetade med programmet Creaza men samtalet kom att handla om alltifrån krånglig support till videokameror. Saligt lyssnade vi också på att de i kommunen var cirka 5 It-pedagoger, som mer eller mindre jobbade heltid med att stimulera och stötta alltifrån förskola till vuxenutbildning förutom It-inspiratörerna på enheterna. Jag kände mig som en sexåring efter besöket: Vill ha!
Nu ska jag avsluta mitt inlägg för idag. Det svarta skammonstret sitter fortfarande på axeln, men jag har i alla fall fått lite tid att fundera över min dagliga tillvaro, även om det inte direkt har rört mina studier, eller någon aha-upplevelse. Ibland måste man faktiskt bara sätta sig ner och konstatera och strukturera det man redan vet och kan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)