Jag lever...

...även om det kan verka annorlunda på min blogg. Betygsättningstider har verkligen en tendens att få en att glömma allt annat...och jag känner hur jag söker i mitt minne IKT? IKT?! Vad var det nu för något igen?!

På min skola ska vi börja diskutera huruvida vår verksamhet ska "synas" och delta i sociala medier. En kollega grymtade fram: sociala medier och sociala medier vi hinner ju knappt uppdatera vårt kursrum på Fronter, hur ska vi kunna ta ställning till sociala medier? Roligt att se är dock att vår "skriv- och lästräff" (SoL) har tagit en ledande roll i utvecklingen och kommit ut i de studerandes värld på Facebook. Smart drag eftersom de flesta av deras studerande har Facebook-konton, men sällan eller aldrig loggar in på vår lärplattform. Jag ska med spänning följa deras arbete och har till och med förärats med administörsbehörighet i SoL:s FB-grupp.

Nä, nu kanske jag ska försöka verka lite seriös, även om det är svårt när trötthet, och betygsgalenskap ligger på lur. Nästa vecka, kommer de flesta betygen vara satta, då lovar jag att vara här oftare och dessutom försöka återta en del professionalitet och diskutera "seriösa" IKT-frågor - vid det laget har jag väl förhoppningsvis hunnit kolla på Wikipedia för att påminna mig om vad det där med IKT egentligen handlade om!

Jag har skådat frälsningen...

...och det jag skådade var platt!

Satt idag på möte i förvaltningens IKT-grupp och som sista punkt skulle en kollega, från den närliggande gymnasieskolan, visa sin Tablet PC . Släng dig i väggen Smart-board säger jag bara! Ju mer Frida visade desto mer drömmande blev jag - det var nästan så jag började dregla - och som språklärare såg jag hur jag skulle kunna rätta, för hand, direkt på skärmen och slippa klicka på "lägg till kommentar" eller skriva ut uppsatserna för att de går fortare att rätta på papper, för att inte tala om alla andra fantastiska användningssätt som Frida visade. Jag drömde mig bort och såg hur jag och min Tablet PC glatt skuttade in i solnedgången - för evigt lyckliga!

Väl tillbaka på arbetsrummet berättade jag om detta dröm-hjälpmedel och de lyssnade likt stjärnögda barn, som hör en otroligt vacker historia - berätta mer, snälla!

Sedan kom verkligheten ikapp, med sparkrav och inköpsstopp och vi insåg att Tablet PC på en kommunal vuxenutbildning är något mytiskt som vi kan drömma och fantisera om...och det närmaste vi kommer en Tablet PC är när vi berättar historier för varandra; "kommer du ihåg den gången jag satt bredvid en som hade Tablet PC?"