Har precis läst mitt förra inlägg och inser att jag fortfarande - över en vecka senare - inte har tagit itu med mina studier och det svarta skammonstret knackar mig uppfodrande på axeln. Jag har alltså inget vettigt att skriva och kan inte rapportera om hur jag har upptäckt någon ny fantastisk plattform, eller löst den pedagogiska gåtan hur vi kan nå ut till datorovana vuxenstuderande.
Däremot har jag läst fördjupningsarbeten och sorgligt nog upptäckt att plagiatkontrollen på vår lärplattform tyvärr fungerar ypperligt. Jag säger tyvärr, för det är alltid lika sorgligt när en studerande känner att de måste plagiera för att klara av uppgifterna. På vår skola har man en policy att den studerande blir avstängd från kursen den läser, eftersom den studerande, genom att fuska, inte visar tillräckliga framsteg. Jag tycker det är lite hårt och vill hellre resonera, diskutera och ge en andra chans - eller curlar jag för mina studerande? Hindrar jag dem från att lära sig att ta konsekvenserna för sitt handlande genom min mjukare linje? En av mina kollegor blev i alla fall mycket upprörd när jag sa att jag inte kastade ut mina studerande med huvudet före. Regler är regler!
En annan diskussion vi nyligen haft är om de studerande får använda sina mobiler med mp3-spelare under provtid. Självklart tyckte jag, eftersom vi pratar så mycket om lärstilar och att vissa gärna har på musik eftersom de koncentrerar sig bättre då. Absolut inte, tyckte mina kollegor som jag diskuterade med. Hur mycket fusk skulle det då inte kunna bli när dagens mobiler är små minidatorer, menade de. En av mina kollegor gick till och med så långt att hon antydde att "Hur vet vi att det är musik de lyssnar på?" Nä tjosan, hur många studerande tar med sig mp3-versionen av kursboken in på provet? Och skulle någon stackars själ göra det då tycker jag att det är straff nog att behöva lyssna igenom boken för att klara provet. Och vad är det som säger att de inte skulle lära sig något av det? Den här diskussionen gjorde i alla fall att jag bestämde mig för att undvika salsprov och att om jag skulle ha det så ska de få använda sig av sin kurslitteratur - G-provens tid är alltså över för min del! Eller är jag för idealistisk? Eller helt enkelt galen? För mig handlar det i grunden om vilken kunskaps- och människosyn man har!
Det här blev ett långt, inlägg så jag får avsluta lite mer positivt. Var på studiebesök i Kungälv idag, där jag och mina två kollegor Irma och Anneli blev väl mottagna av IT-pedagogerna där. Vi åkte dit för att titta på hur de arbetade med programmet Creaza men samtalet kom att handla om alltifrån krånglig support till videokameror. Saligt lyssnade vi också på att de i kommunen var cirka 5 It-pedagoger, som mer eller mindre jobbade heltid med att stimulera och stötta alltifrån förskola till vuxenutbildning förutom It-inspiratörerna på enheterna. Jag kände mig som en sexåring efter besöket: Vill ha!
Nu ska jag avsluta mitt inlägg för idag. Det svarta skammonstret sitter fortfarande på axeln, men jag har i alla fall fått lite tid att fundera över min dagliga tillvaro, även om det inte direkt har rört mina studier, eller någon aha-upplevelse. Ibland måste man faktiskt bara sätta sig ner och konstatera och strukturera det man redan vet och kan.
Jag håller med dig helt och hållet när det gäller frågan om att få använda sin mp3 på mobilen. Om vi nu ska kunna nå alla elever så måste vi ju också kunna tillåta de som koncentrarar sig bättre med musik få lyssna på musik. Sen är de som dina kolleger sa alltid svårt att veta om eleverna lyssnar på musik eller gör annat. Fusk är alltid svårt att hålla koll på. Vill man fuska så hittar man nog vägarna ändå. Kanske måste vi börja göra proven på ett annat sätt. Högskolor tillåter ju ofta att man har litteraturen med sig på tentorna eller gör dom hemma. Något att begrunda kanske :)
SvaraRaderaIntressant blogginlägg och kloka tankar av vår kära lärarstudent Stephanie! Vilka kunskaper mäter vi? Hur mäter vi? Hur man lär man sig osv? Tänk vad som kan komma kring ut av en fuskdiskussion. Äntligen lite pedagogiska diskussioner i arbetslaget!!! Jag har varit ute i arbetslivet på riktigt i åtta år (jag räknar alltså inte sommarjobb, extrajobb osv) och det har inte varit många gånger som följande hänt:
SvaraRaderaLös en arbetsuppgift på cirka 60 minuter UTAN att få använda dator, UTAN att få lyssna på musik, UTAN att få kolla i böcker/anteckningar/uppslagsverk/lexikon, UTAN att få fråga någon, UTAN att få gå på toaletten, UTAN att äta något, UTAN att prata...
Det är tur vi förbereder eleverna för framtiden ;-)
Det är alltså Kungälv man ska söka sig till... Där har de ju dessutom en kexfabrik! Eller hade i alla fall...
Jag har en kurs i engelsk språkriktighet och när de gör sina prov så får de alltid använda ordböcker, grammatikböcker mm. Jag tycker att det är viktigt att man lär sig att använda de verktyg som finns! När jag, till och från, har arbetat som översättare, så har jag använt dessa hjälpmedel, förutom nätet och kontakt med personer som är kunniga inom området. Jag håller verkligen med dig Frida och undrar vilken "verklighet" skolan arbetar utifrån?
SvaraRaderaOch ja, Göteborgskex finns där och ännu bättre -bräckbutiken finns där = alla "misslyckade" kex säljs till betydligt läger pris! Men eftersom vi var ordentliga medarbetare pilade vi snabbt tillbaka till skolan och eftermiddagens arbetslagsmöten... : )
Jag hade också precis en medstudent som blev upptäckt för plagiat. Eleven blev inte avstängt från kursen utan fick bara i uppgift att skriva om texten. Jag tycker att det var rätt beslut men att eleven borde få en varning, så att det inte händer igen. De allra flesta vet när man har kopierat och inte och kopiering är inte okej.
SvaraRaderaJag håller med dig Mikaela! En varning känns bra, och om det, trots detta, upprepas får man ta itu med det lite hårdare. Det är ju otroligt frestande att fuska, om man kanske ligger efter, eller har mycket att göra...så jag kan ha viss förståelse för om det händer en gång - även om det aldrig är roligt att behöva konfrontera någon med fusk!
SvaraRaderaEn kommentar som jag allt oftare möter är dock att den studerande försvarar sitt plagiat med att; "Jag håller ju med författaren och varför ska jag skriva om något som redan är bra formulerat" - och då snackar vi inte korta stycken utan hela analyser som är ordagrant avskrivna.
Det jag tycker är intressant är hur de som är studerande och har en fuskande kompis, skulle vilja att vi pedagoger handskades med frågan.