Lärstilar - en myt?

Jag satt och läste lite om pedagogiska teorier på hemsidan till kursen jag läser och fick syn på en film vid namn "Learning Styles Don't Exist". Är lärstilar bara en hype eller är de verkliga? Själv jobbar jag på en skola där vi har en mycket duktig utbildad lärstilspedagog och därför influerar det t ex den studieteknik som vi går igenom. Skulle vi alltså vara ute och cykla?

När jag själv gick i skolan hade jag många lärare som uttryckte att det inte var någon idé att förklara något för mig, för om jag inte förstod den enkla instruktionen i boken så skulle jag inte förstå deras förklaring heller. Jag gick igenom grundskolan och kände mig som en idiot rent ut sagt. Jag älskade att läsa, men läste ganska långsamt om jag skulle ta till mig helheten och jag hade svårt att sitta helt stilla och läsa långa stunder. Där kunde min studiekarriär varit över och jag sökte gymnasiet bara för att alla andra gjorde det och hamnade på 2-åriga linjen handel och kontor...även populärt kallat "klipp och klistra" - ett helt korrekt namn på den tiden i alla fall. Där hade jag den otroliga turen att träffa på en mattelärare som insåg att den här tjejen är inte dum i huvudet, men hon fixar inte att läsa sig till information så lätt. Han fixade att jag fick vara med i diskussionsgrupper och han gav mig alltid muntliga instruktioner som jag sedan fick sammanfatta. Han satte mig också i ett eget rum, utan störande ljud där jag kunde röra mig fritt. Helt plötsligt gick allt mycket lättare och hux flux hade jag gått från lägsta betyg i matematik till det högsta och kunde gå över och till samhälssvetenskaplig linje och läsa in ett tredje gymnasieår. Hade det inte varit för den matteläraren så hade jag antagligen aldrig blivit lärare. Det är nu på senare år som jag har lärt mig att jag är auditiv och kinestetisk och att jag är mer holistisk i mitt tänkande än analytisk.

Jag har inte återgett den här historien för att man ska tänka, usch vilka hemska lärare, eller oj vilken resa hon har gjort - nä, jag återger den för att visa på hur dessa små etiketter har fått mig att våga gå vidare och tro på min egen förmåga. Jag har trott under så många år att jag inte är intelligent men genom att jag numera vet hur jag ska angripa mina studier för att lära på bästa sätt så har jag insett att jag är normalbegåvad och det har resulterat till flera examina på universitetsnivå. Jag är övertygad om att lärstilar är ett fantastiskt instrument och hjälpmedel, men att man självklart aldrig ska lita blint på något, men jag tror att lärstilar är ETT sätt man kan använda sig av för att hjälpa de studerande - eller vad tycker ni?