Hur ser pedagoger på Internet?

Jag sitter för tillfället och rättar mina studerandes fördjupningsarbeten och noterar att det är stor skillnad mellan olika ämnen angående vilka sorters källor de studerande använder. En del fördjupningsarbeten innehåller enbart digitala källor medan dessa källor nästan helt lyser med sin frånvaro i andra, där böcker och artiklar har en framträdande roll. Jag tänker tillbaka till för 5-6 år sedan då många lärare fortfarande var  misstänksamma mot digitala källor och hur det nu har förändrats.

2008 skrev jag och en kompis en magisteruppsats i Biblioteks- och informationsvetenskap - http://bada.hb.se/handle/2320/3918 - där vi gjorde en fenomenografisk undersökning av hur vuxenutbildare såg på informationssökning och de flesta lärare berättade att de rekommenderade de studerande att hitta sin information på Internet. Men när vi grävde lite djupare, så visade det sig att lärarna inte värderade internetkällor lika högt som om de studerande använde sig av böcker - det kunde till och med påverka betyget på uppgiften. Jag kan inte låta bli att fundera över hur det ser ut idag - och är lärarnas ålder och yrkeserfarenhet faktorer som spelar in? Det är tufft att hänga med i allt som händer på den digitala marknaden (det tycker till och med jag som ändå är väldigt intresserad) och kommer man till slut till en punkt då man känner att man inte längre orkar hänga med i det senaste? Och den stora frågan är väl - ska vi behöva hänga med i det senaste? Gör det något om de studerande är lite duktigare än pedagogerna i vissa fall? Huvudsaken är väl att vi inte står i skolan och lär ut gammal information, och gamla regler - att vi faktiskt vågar erkänna i klassrummet att just det här är jag inte så bra på men jag vill gärna lära mig? Eller har vi pedagoger för stor prestige för det?

Personligen tycker jag det är oerhört viktigt att jag vågar erkänna mina bristande kunskaper, snarare än hålla god min (den senare vägen tror jag alltid leder in i fördärvet). Jag tycker att det är en styrka att våga visa att man inte kan något - hur kan vi annars förvänta oss att våra elever ska våga fråga om de inte förstår? Kunskap är inte prestige - kunskap skapar vi tillsammans!

NB! Är ni intresserade att läsa mer om informationssökning på vuxenutbildningar så kan ni läsa Cecilia Gärdéns doktorsavhandling: "Verktyg för lärande. Informationssökning och informationsanvändning i kommunal vuxenutbildning" http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/21971/1/gupea_2077_21971_1.pdf

Finns det något som är självklart?

Jag har nu efter sommarens frid (och nu när min högerhand åter är brukbar) tagit upp mina studier på KTH igen. Jag började fundera över nästa inlämningsuppgift och bestämde mig för att den skulle handla om källkritik och informationssökning. Efter att ha börjat titta på den eminenta guide som biblioteket på KTH har gjort (http://www.lib.kth.se/infosok/swe/infosok.asp?filename=introduktion) insåg jag dock att det här var helt fel ämne om jag ville lära nytt. Minnen från gamla föresläsningar från BHS, det vill säga Bibliotekshögskolan i Borås, började ramla över mig och jag plockade nostalgiskt fram en Tesaurus som jag och min studiekamrat Lotta hade knåpat ihop (om ämnet folkhögskolor) för vår stränge lärare Kazimir (oj, vilken respekt man hade för honom).

Jag har alltid tyckt att ju mer man lär sig desto bättre, men nu började jag också reflektera över om det är så att alla kurser och examina jag tagit har gjort att jag struntar i att förklara ordentligt för mina studerande? Har jag börjat ta vissa moment och kunskaper för självklara? Likaså har jag alltid förutsatt att mina välutbildade kollegor har kunskap inom detta område, men jag har nu insett att det inte alltid är så. Har man inte själv skrivit ett fördjupningsarbete på flera år hur ska man då kunna komma ihåg och relatera till hur det är? Och hur ska man våga erkänna det?

Vad har då blivit kontentan av detta; ja mitt bidrag till att hjälpa de studerande och mina kollegor har blivit att jag har gjort filmer om källkritik och vad man ska tänka på när det gäller problemformuleringar och fördjupningsarbete och att jag sedan har lagt ut det på lärplattformen vi har, så att lärare och studerande kommer åt dessa - då behöver man inte erkänna att man är lite osäker och vågar kanske diskutera det med sina studerande sedan. Äntligen har jag hittat nyttan (och då inte bara den personliga) med att jag kämpade i flera år för att få en examen i bibliotek- och informationsvetenskap och det blir min behållning av mina studier i avsnittet informationssökning och källkritik. Nu får jag dock gå vidare och välja ett annat ämne istället där jag förhoppningsvis kan lära mig något nytt!