Jag måste erkänna att det är med nöje som jag tar del av Mathias Klangs (http://sv.wikipedia.org/wiki/Mathias_Klang) tankar kring Creative Commons. Det finns något sympatiskt över hela idén när det gäller att få använda och förädla något som en annan person har skapat. Vilken inspirationskälla och det tar ju också bort all prestige och tävlingslystnad för man vill ju få fram bra material.
Om ni är som jag, en novis i Creative Commons teckenvärld kan jag rekommendera ett besök på Wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Creative_commons
onsdag 26 januari 2011
tisdag 25 januari 2011
Småtjuvar är vi allihopa, allihopa, allihopa....
Hur många inom skolans värld kan ärligt säga att de aldrig har brutit mot upphopvsrätten? Efter att ha läst på skolverkets hemsida känner jag mig lite smått svettig inför alla "å ena sidan...å andra sidan" regler som står där. Även om man försöker följa reglerna och se till att använda godkänt material, så finns det så himla många bestämmelser som man inte har en aning om, så mitt råd är - ta aldrig något för givet!! Jag inser också hur svårt det måste vara i grundskolan i dagens materialistiska samhälle att inte bryta mot någon lag eller regel - barnen vill ju använda sig av sina barnprogramsinfluenser även i skolan och att då som lärare säga nej till lilla Åke eller Tindra eftersom det bryter mot upphovsrättslagen kan nog vara tufft. Jag inser också att jag har ett grannlaga jobb att gå igenom mitt egenproducerade material för att kontrollera så att jag inte bryter mot några lagar när jag lägger ut materialet på skolans lärplattform.
Att man inte får visa spelfilmer i klassrummet, om de inte kommer från t ex en AV-central, är nog något som de flesta pedagoger känner till, men att det är tveksamt om man får bädda in youtube-filmer på den egna lärplattformen är nog inte lika allmänt känt. Dilemmat här, som jag ser det, är att vi ska arbeta med digitala lärresurser - det är det ingen som ifrågasätter. Men om man ska behöva be om tillstånd hos upphopvsmannen hela tiden, så man inte bryter mot lagen, så kan det leda till att man faktiskt struntar i att använda materialet och då missar man många nyanser som hade kunnat berika undervisningen.
Att man inte får visa spelfilmer i klassrummet, om de inte kommer från t ex en AV-central, är nog något som de flesta pedagoger känner till, men att det är tveksamt om man får bädda in youtube-filmer på den egna lärplattformen är nog inte lika allmänt känt. Dilemmat här, som jag ser det, är att vi ska arbeta med digitala lärresurser - det är det ingen som ifrågasätter. Men om man ska behöva be om tillstånd hos upphopvsmannen hela tiden, så man inte bryter mot lagen, så kan det leda till att man faktiskt struntar i att använda materialet och då missar man många nyanser som hade kunnat berika undervisningen.
torsdag 20 januari 2011
Intressant blogg om IT och utbildning
Ta gärna en titt på bloggen "IT och utbildning" där det finns en hel del intressant att läsa!
http://www.itochutbildning.se/
http://www.itochutbildning.se/
tisdag 18 januari 2011
Innebär ny teknik självcensur?
Läste en intressant artikel i Sydsvenskan om hur användarvillkor på iPad, i förlängningen kan innebära cencur av tidningar etc. Vem bestämmer vad som får skrivas och vem styr informationen? Betyder det att det inte kommer att finnas några demokratier i egentlig mening utan att vi kommer leva i en informationsdiktatur där några mäktiga personer styr "verkligheten"? Låter som en sann dystopi!
Ni hittar artikeln på följande länk: http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1354841/Godtycklig-censur-med-hyllad-ny-teknik.html#
Ni hittar artikeln på följande länk: http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1354841/Godtycklig-censur-med-hyllad-ny-teknik.html#
Hur ser pedagoger på Internet?
Jag sitter för tillfället och rättar mina studerandes fördjupningsarbeten och noterar att det är stor skillnad mellan olika ämnen angående vilka sorters källor de studerande använder. En del fördjupningsarbeten innehåller enbart digitala källor medan dessa källor nästan helt lyser med sin frånvaro i andra, där böcker och artiklar har en framträdande roll. Jag tänker tillbaka till för 5-6 år sedan då många lärare fortfarande var misstänksamma mot digitala källor och hur det nu har förändrats.
2008 skrev jag och en kompis en magisteruppsats i Biblioteks- och informationsvetenskap - http://bada.hb.se/handle/2320/3918 - där vi gjorde en fenomenografisk undersökning av hur vuxenutbildare såg på informationssökning och de flesta lärare berättade att de rekommenderade de studerande att hitta sin information på Internet. Men när vi grävde lite djupare, så visade det sig att lärarna inte värderade internetkällor lika högt som om de studerande använde sig av böcker - det kunde till och med påverka betyget på uppgiften. Jag kan inte låta bli att fundera över hur det ser ut idag - och är lärarnas ålder och yrkeserfarenhet faktorer som spelar in? Det är tufft att hänga med i allt som händer på den digitala marknaden (det tycker till och med jag som ändå är väldigt intresserad) och kommer man till slut till en punkt då man känner att man inte längre orkar hänga med i det senaste? Och den stora frågan är väl - ska vi behöva hänga med i det senaste? Gör det något om de studerande är lite duktigare än pedagogerna i vissa fall? Huvudsaken är väl att vi inte står i skolan och lär ut gammal information, och gamla regler - att vi faktiskt vågar erkänna i klassrummet att just det här är jag inte så bra på men jag vill gärna lära mig? Eller har vi pedagoger för stor prestige för det?
Personligen tycker jag det är oerhört viktigt att jag vågar erkänna mina bristande kunskaper, snarare än hålla god min (den senare vägen tror jag alltid leder in i fördärvet). Jag tycker att det är en styrka att våga visa att man inte kan något - hur kan vi annars förvänta oss att våra elever ska våga fråga om de inte förstår? Kunskap är inte prestige - kunskap skapar vi tillsammans!
NB! Är ni intresserade att läsa mer om informationssökning på vuxenutbildningar så kan ni läsa Cecilia Gärdéns doktorsavhandling: "Verktyg för lärande. Informationssökning och informationsanvändning i kommunal vuxenutbildning" http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/21971/1/gupea_2077_21971_1.pdf
2008 skrev jag och en kompis en magisteruppsats i Biblioteks- och informationsvetenskap - http://bada.hb.se/handle/2320/3918 - där vi gjorde en fenomenografisk undersökning av hur vuxenutbildare såg på informationssökning och de flesta lärare berättade att de rekommenderade de studerande att hitta sin information på Internet. Men när vi grävde lite djupare, så visade det sig att lärarna inte värderade internetkällor lika högt som om de studerande använde sig av böcker - det kunde till och med påverka betyget på uppgiften. Jag kan inte låta bli att fundera över hur det ser ut idag - och är lärarnas ålder och yrkeserfarenhet faktorer som spelar in? Det är tufft att hänga med i allt som händer på den digitala marknaden (det tycker till och med jag som ändå är väldigt intresserad) och kommer man till slut till en punkt då man känner att man inte längre orkar hänga med i det senaste? Och den stora frågan är väl - ska vi behöva hänga med i det senaste? Gör det något om de studerande är lite duktigare än pedagogerna i vissa fall? Huvudsaken är väl att vi inte står i skolan och lär ut gammal information, och gamla regler - att vi faktiskt vågar erkänna i klassrummet att just det här är jag inte så bra på men jag vill gärna lära mig? Eller har vi pedagoger för stor prestige för det?
Personligen tycker jag det är oerhört viktigt att jag vågar erkänna mina bristande kunskaper, snarare än hålla god min (den senare vägen tror jag alltid leder in i fördärvet). Jag tycker att det är en styrka att våga visa att man inte kan något - hur kan vi annars förvänta oss att våra elever ska våga fråga om de inte förstår? Kunskap är inte prestige - kunskap skapar vi tillsammans!
NB! Är ni intresserade att läsa mer om informationssökning på vuxenutbildningar så kan ni läsa Cecilia Gärdéns doktorsavhandling: "Verktyg för lärande. Informationssökning och informationsanvändning i kommunal vuxenutbildning" http://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/21971/1/gupea_2077_21971_1.pdf
fredag 14 januari 2011
Att blogga eller inte blogga...igen!
Fick höra från några tonåringar häromdagen att bloggen som verktyg är passé och ändå sitter jag här och skriver med en dåres envishet. Samtidigt står jag i klassrummet och undervisar mina studerande om källkritik och att de ska vara medvetna om att bloggar inte alltid är så pålitliga som källor medan man ofta kan lita på institutioners sidor. Osökt kommer jag in på ständige sekreterare Peter Englunds blogg på Svenska Akademien där han offentligt hängde ut Björn Ranelid och hans författarskap. Där har vi en pålitlig institution, en offentlig person (Englund) som skriver en väldigt bitsk kommentar om en författarkollega. Kanske inte riktigt rätt forum - och sedan kan man ju tycka vad man vill om Ranelids författarskap.
För er som "vågar" er in på Englunds blogg så har ni länken här:
http://akademiblogg.wordpress.com/
Här är också en länk till en av de många artiklar som publicerats i relation till händelsen:
http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6575550
För er som "vågar" er in på Englunds blogg så har ni länken här:
http://akademiblogg.wordpress.com/
Här är också en länk till en av de många artiklar som publicerats i relation till händelsen:
http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6575550
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)